Människan sover nästan en tredjedel av livet och sömnen är en grundläggande faktor för vår hälsa och välbefinnande. Förekomsten av sömnbesvär och försämrad kognition, dvs hjärnans förmåga att lagra, bearbeta och plocka fram information, ökar med stigande ålder och forskningen visar på ett samband mellan dessa.
Etablerat samband mellan sömn och kognition
Tidigare studier visar att olika typer av sömnbesvär hos äldre, exempelvis att sova mer eller mindre än 7–8 timmar per natt eller att ha svårt att somna är associerade med en försämring av kognition och demens (Shi et al., 2018; Sindi, Johansson, et al., 2018; Sindi, Kåreholt, et al., 2018). Trots att det finns ett etablerat samband mellan sömn och kognition är forskningsresultaten dock oeniga om vilka typer av sömnbesvär som är kopplade till olika typer av kognitiva nedsättningar (se Figur 1 för olika sömnbesvär/kognitiva förmågor). Ofta spretar forskningsresultaten pga. olikheter i studiers design samt forskarnas val av metoder och analyser. Vidare kan deltagarnas bakgrund och nuvarande situation skifta stort både inom och mellan studier. Detta låg till grund för att vi initierade en samordnad forskningsinsats med data från olika äldrestudier i Norden för att kunna undersöka om specifika sömnbesvär är associerade med olika kognitiva förmågor samt förändringar över tid.
Resultat från fem nordiska longitudinella studier
För att uppfylla syftet så användes fem nordiska longitudinella studier, fyra som är baserade på NEAR-data från Sverige: The Gothenburg H70 Birth Cohort Studies (H70), två studier från The Swedish National Study on Aging and Care (SNAC- GÅS och SNAC-Kungsholmen), och Kungsholmen Project (KP), samt en studie från Finland: The Cardiovascular Risk Factors, Aging and Dementia (CAIDE). Samtliga deltagare rapporterade förekomsten av sömnbesvär och genomgick kognitiva tester, se figur 1 för beskrivning av de undersökta sömnbesvären och kognitiva förmågorna.
Marie Claire Overton är en av forskarna bakom studien:
-Generellt fann vi att deltagare med sömnbesvär presterade sämre på de kognitiva testerna i jämförelse med deltagare utan sömnbesvär. Vi såg också att gruppen med sömnbesvären presterade sämre över tid. Exempelvis fann vi att de som sov mer eller mindre än 7-8 timmar per natt uppvisade en försämring av den perceptuella snabbheten i jämförelse med de som sov 7–8 timmar per natt. Vidare såg vi att de som tog långa tupplurar på dagen (>2 timmar) hade sämre episodiskt minne, verbalt flöde samt exekutiva funktioner och var mindre snabbtänkta över tid. Det sistnämnda fyndet var något förvånande eftersom tidigare studier antytt att tupplurar kan ha en positiv påverkan på kognitionen. Dock verkar det handla om tupplurarens varaktighet, där kortare tupplurar kan vara fördelaktiga för den kognitiva funktionen, medan längre tupplurar kan uppvisa negativa samband med kognitiv förmåga (Asada et al., 2000; Leng et al., 2019).
En möjlig delförklaring är att långa tupplurar kan vara ett tecken på nedsatt hälsa, vilket i sin tur kan vara kopplat till kognitiv försämring.
Viktigt att identifiera specifika riskfaktorer
Generellt påvisar resultaten från studien att sömnen är en viktig faktor för äldres kognitiva hälsa. Förutom långa tupplurar var dock de flesta samband studie-specifika. Då kognitiv svikt och demens är kostsamt för både patienten, de anhöriga och samhället är det viktigt att identifiera specifika riskfaktorer för dessa sjukdomar.
-Våra resultat pekar på att ha goda sömnvanor, så som en bra nattsömn, som i sin tur leder till att minska behovet av långa tupplurar, skulle kunna ha en positiv effekt på kognition, säger Marie Claire Overton.
Totalt undersöktes 5361 deltagare med en genomsnittlig ålder på 78 år. Uppföljningstiden var cirka 4 år och deltagarna undersöktes i genomsnitt 2.5 gånger över tid.
